tell-all (57K)

Så kom den sista kvällen. Avskedets stund.
En granne hade hört om flyktvägar och om
människor som kunde hjälpa till vid flykten
och du hade inget val. Att oskyddad
stanna kvar i huset skulle vara detsamma
som att ge din pojke till talibanerna.
Det fanns ingen annan utväg. Du och Amir
satt i timmar med armarna om varandra
och gråten var ordlös. Någon tröst fanns inte.
Du sa till honom att han måste fly.
"Nästa gång hittar de dig! Du måste leva
för vår skull och för att berätta
vår historia. Tänk på dig själv nu!"

Boken finns att köpa hos Recito Förlag, Adlibris och Bokus
Den är även recenserad i Föreningen Värmlandslitteraturs tidskrift Wermlandiana 1/2022.

Recensionen

Det finns böcker och författare som får oförtjänt mycket uppmärksamhet. Vissa skribenter är helt enkelt bättre på att sälja än att skriva.
Det finns böcker och författare som är tvärt om också. De får oförtjänt lite uppmärksamhet. En sådan bok är Ann-Katrin Majbrittsdotters berättelse om hur hon tar hand om flyktingpojken Amir. Jag kan inte för mitt liv begripa varför värmländska medier inte uppmärksammat den här välskrivna skildringen av hur 16-åringen med sina förfärliga erfarenheter bakom sig hamnar i Edeby. Han som tvingats fly i tre månader under hemska strapatser men till slut lyckas med det han föresatt sig, när det nu inte gick att bo kvar levande i hemlandet. Nämligen att lära sig svenska, utbilda sig, få ett jobb och börja betala skatt.
Varför finns denna skrift på Bokus men inte i VF och NWT?
Boken är inte tjock men författaren lyckas skickligt varva skildringen av Amirs och Afghanistans öden med gripande tänkta personliga meddelanden till hans mor Khadidja. Under läsningen lär jag mig mycket om Afghanistan utan att researchen känns påklistrad. Allt belagt med trovärdiga källor.
Landet som Amir föddes i har 29–37 miljoner invånare, är världens farligaste land för kvinnor och 70 procent av dess befolkning är under 25 år. I vissa områden är det bara två procent av kvinnorna som kan läsa och det är vanligt med tvångsgifte och barnäktenskap. 2018 svälter två miljoner barn i landet. Året därpå dör eller skadas mer än 4 000 personer i attacker mot civila. Folkgruppen hazarer som Amir tillhör utgör 10–15 procent av befolkningen och har förföljts sedan slutet av 1800-talet. Då och då har de utsatts för massavrättningar. Allt detta gör att nära tre miljoner afghaner flytt in i grannlandet Pakistan, många av dem unga.
Varför flyr han? Hans mor tar beslutet hemma i byn när talibanerna kastar av hennes make från en lastbil, skjuten genom huvudet. Hon säljer sina smycken, pengarna räcker så att en av dem kan fly. Det får bli äldste sonen, han som talibanerna vill rekrytera som soldat.
Hur flyr han? Under sätena i en lastbil. I flyktingsmugglarnas personbilar. Till fots. I en sexpersoners gummibåt tillsammans med fjorton andra flyktingar. Till fots. I bil igen. Slutligen via en lång bilfärd genom Europa innan föraren ruskar om honom i Malmö, rädd att han ska dö: ”Gå ur, det här är Sverige.” Amir sjunker ihop på gatan, gråter och somnar. Väcks av en polis som ger honom vatten.
Vad upplever han under flykten? Tillräckligt för att drömma mardrömmar varje natt efteråt. Några pojkar som har mindre gott om pengar våldtas. I 24 timmar tvingas han själv färdas med en död pojke bredvid sig. Denne har dött när inte syret räckt till och liket stjälps av i ett vattendrag efter ett dygn.
Amir hamnar på en flyktingförläggning nära Ann-Katrin Majbrittsdotters by i Värmland. Hon har anmält sig som god man när hon får kontakt med Amir på förläggningen. Efter ett tag flyttar han hem i hennes familj.
Nu börjar en ny kamp. Den som slutar med att Amir blir utbildad undersköterska. ”Jag fick aldrig ta hand om mina föräldrar, så nu kan jag hjälpa era gamla!”.
Beskrivningen av förhållandena i Afghanistan och om Amirs flykt är gripande. Allra mest berörs jag ändå av Ann-Katrin Majbrittsdotters många tänkta hälsningar till hans mamma. ”Jag vet vad som hände din son, och jag ville så gärna få berätta det för dig. Hur han kom till oss i vår familj och blev en sådan viktig och älskad person i våra liv. Kommer du och jag någonsin att mötas?”.
Detta är en berättelse om goda människor – och om ondska. Läs den.
Sven-Ove Svensson
Wermlandiana 2022:1


cagedbird-1 (201K)

Majbrittsdotter, Ann-Katrin, Burfågel. Recito Förlag 2024. 97 s.

Den röda tråden i Burfågel är berättelsen om den afghanska poeten Nadia Anjuman.
Författaren riktar sig direkt till poeten i ett du-tilltal. Vi får ta del av Nadia Anjumans liv som universitetsstudent och hyllad poet i både Afghanistan, Europa och USA fram till det tragiska slutet. Vi får också följa med på utflykter till författarens eget liv i både barndom och vuxenliv. Bokens tema är kvinnoliv, allt ifrån häxprocesser både i Sverige och andra länder, kvinnors strävan till att få leva jämlikt i vårt land men allra mest är denna långessä en berättelse om kvinnors liv i Afghanistan där även andra kvinnliga poeter och stridbara kvinnor får ta plats.
Det är svårt att läsa orden: I fängelset Lashkar Gah avtjänar majoriteten av de kvinnliga fångarna 20-åriga straff för att de har blivit våldtagna. Lagen gör ingen skillnad mellan kvinnor som har valt att ha sex frivilligt och kvinnor som har blivit våldtagna.
Det är alltid kvinnornas fel.
Trots föräldrarnas uppmuntran att utbilda sig och verka som poet tvingas Nadia Anjuman så småningom in i ett ofrivilligt äktenskap där mannen alltmer begränsar hennes liv. Hon får en son som hon älskar men hon önskar mer av livet än att vara instängd i sin mans familj. Nadia Anjumans sista diktsamling kom ut 2005. Samma år mördas hon av sin man som efter fyra månader släpps ur fängelset. Ett tydligt bevis på vad ett kvinnoliv är värt i Afghanistan.
Ann-Katrin Majbrittsdotter bor i Edeby i Värmland. Hon är konstnär. 2021 gav hon ut boken Du måste berätta allt som handlar om den ensamkommande afghanske pojken som blev en del av författarens familj.
Burfågel är en viktig och berörande bok. Sedan talibanerna 2021 åter fick makten i Afghanistan har i stort sett alla flickor berövats möjligheten till att gå i skolan. Författaren berättar fakta osentimentalt men med en stark medkänsla.
Till sist – författaren Ann-Katrin Majbrittsdotter citerar Tage Danielssons tänkvärda ord:
En droppe droppad i livets älv har ingen kraft till att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe: Hjälp till att hålla de andre oppe.
Gun Berger
Wermlandiana 2025:2